Ostron

Om Oysters Rockefeller, reklambranschen, säker hantering av ostron och att gå emot strömmen

I går var det ostronets dag/ostronpremiär (första lördagen i september)!
Några saker jag kom att tänka på:
- Att vissa inte vill äta ostron är inget problem för mig, men varför säger en del av dem att ostron är slemmiga? Konsistensen är långt ifrån samma som den hos rå äggvita eller något sådant.
- På samma sätt som rå kycklingfilé (som ostrons konsistens däremot påminner om) blir fastare av upphettning blir ostron det. En av världens mest berömda rätter är Oysters Rockefeller, som är en ugnsgratinerad ostronrätt. Den önskar jag alla slemfobiker kunnat ge en chans.
- Originalreceptet på Oysters Rockefellers är restaurangen Antoine's i New Orleans väl bevarade hemlighet. Massor av receptförfattare och förståsigpåare har sedan länge varit eniga om att rätten innehåller spenat, vilket Antoine's förnekar. Det spelar ingen roll. Det spelar inte heller någon roll att en laboratorieanalys 1986 gav vid handen att rättens huvudbeståndsdelar, förutom ostron, är persilja, avrunnen selleripuré, olivolja, gräslök alternativt salladslök och kapris. 99% av alla recept man hittar på denna klassiker innehåller fortfarande spenat.
- Jag märker att ostron är intressant att skriva om. Fast det är inget nytt. Det insåg redan den legendariske reklammakaren/copywritern David Ogilvy 1950 när han skrev en av de bästa annonser som skapats. Det var dessutom den första han skapade som ägare av sin egen reklambyrå. Den handlade om ostron. Ostron och Guinness. Sin vana trogen läste han allt han kunde komma över om ämnet innan han började författa annonstexten. Resultatet gick till historien. Man kan inte få till något så bra om man inte är intresserad av ämnet. Jag säger inte att mitt blajande är välskrivet. Men det utesluter inte att jag tycker att ämnet intressant.
- Det som främst fick mig att börja skriva detta just nu var dels att det, som sagt, var ostronets dag i går men också en massa risker och problem gällande ostron. Inspiration är skoj, men som Ogilvy begrep bör den helst kombineras med kunskap. Något man bör känna till är att om man älskar ostron och hittar vilda sådana ska man absolut inte äta dem. Upphettar man dem tillräckligt dör förvisso alla eventuella bakterier och virus, men ostron (och musslor) kan innehålla algtoxiner, gifter som vägrar följa samma spelregler som virus och bakterier. Alla ostron som säljs i handeln måste vara testade beträffande dessa tre hot mot vår hälsa. Är de ostronen därför riskfria att äta? Nej, inte råa i alla fall eftersom ostron inte testas för norovirus, som är samma virus som ger upphov till vinterkräksjuka. Lösningen: Oysters Rockefeller eller någon annan metod som innebär tillräcklig upphettning (minst 72 graders innertemperatur). Själv tar jag dock gärna risken eftersom jag verkar vara immun mot norovirus. Forskning tyder på att sådan immunitet är genetiskt betingad.
- Sedan ett antal år har våra nordiska havskuster (dock inte Östersjökusten, där salthalten verkar vara för låg) härjats av invasiva japanska jätteostron. De går utmärkt att äta, om de testats och hanterats rätt (t.ex. ska de konsumeras snarast och inte ligga hemma länge i ett kylskåp och därefter ätas råa). Ingen vet dock hur denna nyetablering påverkar andra arter och vissa sakkunniga är oroade. Dessutom är dessa ostrons skal exceptionellt vassa. Är man ovarsam när man badar eller använder bristfällig teknik när man öppnar dem kan man göra sig riktigt, riktigt illa.
- Nu har jag oroat mig färdigt. Ostron är mestadels av godo, de är till och med värda att hyllas, rentav dyrkas. Gärna då i ett tempel som Grand Central Oyster Bar i New York eller La Cigale i Nantes (ofta anses Nantes och Rennes ha de bästa ostronen i Frankrike). Har inte varit där, men bara de berömda interiörerna är värda besväret och pengarna känner jag mig säker på. Jag hade inte ångrat mig även om maten varit medioker. Vilket den knappast varit.
- De godaste ostron jag ätit var förresten de jag lagade efter ett recept på Oysters Rockerfeller som inte innehöll spenat. Författaren rekommenderade istället färsk dragon, som han tyckte gav ett avsevärt bättre resultat. Mitt smaksinne sa mig omedelbart att han hade rätt, oavsett om ett uns dragon ingår i originalreceptet eller ej och trots att vi var i minoritet. Ibland har de som går emot strömmen rätt. Ibland till och med restauranger som skapat ett legendariskt recept och hävdar saker om dess innehåll, högskoleutbildade experter på kost- och näringsrelaterade frågor som kritiserar detox-gurus och legendarer inom reklambranschen som menar att kunskap och noggrant, metodiskt arbete är åtminstone nästan lika viktigt som att vara "kreativ" när man blir anlitad för att få försäljningskurvan att skjuta i höjden (inte för att säga att kreativitet inte är viktigt, det är det såklart).

Innehållet i denna text spretar kanske åt lite olika håll, men hålls samman ganska väl såsom av ett ostronskal. Inuti finns knappast någon pärla. Men ostron.


Livsmedelsverkets information om musslor och ostron: Musslor och ostron (livsmedelsverket.se)


<script async src="https://pagead2.googlesyndication.com/pagead/js/adsbygoogle.js?client=ca-pub-1164409220001941" crossorigin="anonymous"></script>

Bild: Pachango

Licens: Creative Commons Legal Code

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ja, Sverige är fantastiskt!