Ja, Sverige är fantastiskt!

Några reflektioner kring ett uttryck som kanske inte mestadels används ironiskt numera

"Sverige är fantastiskt" var namnet på en kampanjartad turné som gick av stapeln i Kungsträdgården i Stockholm den 22:e april 1975. Arrangörer var Sveriges Turisttrafikförbund och Postverket. Kampanjen väckte stor uppmärksamhet, bland annat eftersom det upplevdes som osvenskt att vi skulle slå oss för bröstet och påstå någonting sådant. "Vad ska folk i andra länder tro om oss när de får reda på att vi skryter på det sättet", oroade sig säkert vissa. För oss nordbor är det nämligen så att jantelagen förväntas gälla även utanför våra gränser.

Åren gick, men uttrycket levde kvar. Vissa instämde i det och menade att Sverige faktiskt har väldigt mycket att erbjuda på många områden, men kanske var det fler som använde uttrycket ironiskt. Inte minst blev underhållningsprogrammet Helt Apropås version av Twisted Sisters hit We're Not Gonna Take It från 1984 med titeln Sverige är fantastiskt, eller hur? älskad hemma i tv-sofforna.

Varför upplevs det som lite förbjudet att vara stolt över sitt hemland, eller någonting överhuvudtaget i Sverige och hur ser vi på andra nationers otyglade kärlek till sig själva?

När jag besökte Lissabon 2014 såg jag en husvägg där någon hade målat PORTUGAL med stora bokstäver. Jag tolkade det som att någon var väldigt stolt över sådant som Vasco da Gama, Henrik Sjöfararen, Magellan, portugisiska framgångar i fotboll och landets vackra natur, arkitektur, mattraditioner och berömda viner med mera. Få svenskar skulle finna någonting anmärkningsvärt i en sådan fasadprydnad eftersom vi såklart erkänner portugisernas rätt att känna stolthet över sin identitet och kultur. Kanske skulle vi bli ännu mindre förvånade om vi kom till Västindien och såg exempelvis JAMAICA eller TRINIDAD målat på en vägg. Jag tror många svenska turister skulle se det som ett naturligt och charmigt inslag i vad vi ser som den livsbejakande, färgsprakande karibiska atmosfären.

Hur hade vi reagerat om någon målat SVERIGE med gigantiska bokstäver på sin villa eller sin sommarstuga? Till att börja med känns det ganska uteslutet att någon skulle göra det, men kanske skulle man tänka saker som:

- Är det en galning som bor där?

- Är det ett skämt?

- Är det rasistisk propaganda?

- Är det reklam för något?

- Är det vandalism?

Jag har svårt att tro att särskilt många svenskar hade tänkt att det helt enkelt rörde sig om någon som var väldigt förtjust i Astrid Lindgren, kanelbullar, IKEA och midsommar.

Vidare, hur hade vi reagerat om vi såg USA målat på en amerikansk husvägg eller ROSSIJA/РОССИЯ på en vägg i Ryssland?

Många svenskar hade säkert tyckt att det är naturligt att patriotism existerar i dessa länder precis som i alla andra, men hade det inte i det amerikanska fallet bekräftat att man i USA, på gott och ont, är "väldigt patriotiska" på ett sätt som vi inte är/visar att vi är och hade vi inte i det ryska fallet associerat till det pågående kriget i Ukraina och Putins grepp om det ryska samhället?

Jag tror att vissa uttryck för patriotiska känslor är mer provocerande än andra. Det beror på vem som uttrycker dem, hur de uttrycks och i vilket sammanhang de figurerar.

Som jag upplever det har svenskarnas attityd till budskapet "Sverige är fantastiskt" ändrats från undrande till ironiserande och slutligen till instämmande, särskilt under den svenska sommarens vackraste stunder och vid andra tillfällen Sverige visar sig från sina bästa sidor.

Men även om attityden till denna slogan förändrats har vi nog inte ändrats så mycket sedan 1975 i vårt förhållningssätt till att visa patriotism helt öppet. Varför? Har det med lutheranismen att göra? Är det ett resultat av att de flesta svenskar under lång tid levde relativt isolerade från varandra (tack vare laga skifte-reformen i början av 1800-talet) och att man därför gjorde klokast i att vara lite avvaktande och reserverad i sällskap med människor man inte levde nära inpå?

Sådana faktorer kan spela in, men långt innan lutheranismens intåg finns exempel på att befolkningen i de nordiska länderna uppmanades att vara återhållsamma i olika sociala sammanhang. Ett sådant är diktcykeln Hávamál, som tros vara skriven i Norge omkring år 900 (den tidigaste handfasta källan är dock från 1270-talet). Den lär bland annat ut att det lätt kan gå illa för den som talar vitt och brett i främmande människors sällskap. Dessutom ansågs patriotism inte alls vara någonting konstigt och suspekt under 1800-talet. Tvärtom. Fosterlandskärlek var norm i det svenska samhället till och med 1960 ungefär. Ungefär där någonstans började det kännas mossigt och förlegat att hylla Konungen, Fosterlandet och Fanan, inte minst bland unga. Varför den förändringen ägde rum och varför den uppstod just då behöver vi inte gå in på här.

Under ett scenframträdande framförde ståuppkomikern, skådespelaren och regissören Adde Malmberg åsikten att vi svenskar inte bara har svårt för att uppskatta vårt eget land utan även för att ta emot utlänningarnas uppskattning av Sverige. I sådana lägen börjar vi gärna prata om höga skatter, mörker, slask och byråkrati. Adde Malmberg kontrasterade detta med att om man sagt till en österrikare att den österrikiska naturen var spektakulärt vacker så hade denne knappast svarat "Aber man muss bedenken, dass Adolf Hitler Österreicher war!" Nej så beter sig inte folk världen över i gemen, så varför kände jag mig då skyldig att börja prata om höga svenska skatter när jag en gång besökte Florida och fick höra en massa positiva saker om Sverige när jag pratade med amerikaner?

Jag har ändrat mig. Höga skatter, mörker och kyla och till och med inkompetenta politiker är bara bagateller jämfört med allt som är enastående bra med Sverige. Om man inte själv insett det och dessutom förbehållslöst kan låta människor från andra länder tycka det rekommenderar jag att man ser mer av vårt land och dessutom jämför det med allt som är mindre bra i de flesta andra länder.

Sverige är ett vackert land med väldigt skiftande miljöer både där människan gjort stora ingrepp i naturen och där den är i princip orörd. Men det som främst skiljer Sverige från många andra länder är levnadsstandarden, den extremt höga nivån av know how inom en rad olika områden, att det mesta fungerar som det är tänkt och den nästan totala frånvaron av korruption. Istället för att tycka att det är orättvist att vi har det bättre än i många andra delar av världen eller trycka tillbaka vår kärlek till Sverige ska vi fråga oss hur vi kan bistå andra nationer i att importera sådant de, såväl som vi själva, ser som positivt med Sverige. Det handlar inte om huvudlös nationalistisk yra utan om att en medvetenhet om vad man själv är bra på är en förutsättning för att kunna hjälpa andra.

Utöver att många i dag inser att det inte är förlegat att tycka om sitt hemland och till och med älska det kan det säkert vara så att nämnda händelser i Ukraina bidrar till att stärka sammanhållningen i vårt land. Krig och oro har oftast en sådan inverkan, åtminstone i samhällen där de flesta delar synen på vad ett hot utifrån består i.

Betyder orostiderna vi lever i att vi tänker mindre kritiskt och att alla sluter upp bakom den sittande regeringen? Nej, det kan man knappast påstå. Den pågående valrörelsen är högst normal.

Hur mycket vi älskar vårt land varierar och vissa gillar det inte alls. Kanske kan de flesta av oss ändå instämma i detta synsätt:

Sverige är inte helt och hållet perfekt. Men Sverige är fantastiskt.

<script async src="https://pagead2.googlesyndication.com/pagead/js/adsbygoogle.js?client=ca-pub-1164409220001941" crossorigin="anonymous"></script>